Efter att tagit en fika med Amanda, alldeles för trevlig för att få sluta så hoppade jag i bilen och begav mig mot Oslo. 60 tjusiga mil låg framför mig. Själv. Kul. Så, musiken fick bli min vän. Det som spelades runt runt hela vägen upp blev Emmaboda 2012 för att lyssna in mig inför sommarns lokala, grymma och dansanta festival.
Något som jag tycker är extra kul med att åka på sån här lång bilresa är matsäcken. Idag föll valet på ett gäng mackor. Inte särskilt spännande tänker ni. Det beror på hur man gör och förtär dem säger jag. Nu blev de ganska ordinära, men mackor och kaffe ÄR ju gott liksom. Men, när jag var liten och vi bilade upp till fjällen brukade vi alltid äta pizza kvällen innan. Det beställdes även alltid dubbelt. Så matsäcken blev kall pizza. Åh, kall pizza. På en parkering utanför ett sunkigt Rasta norrupp nånstans. Jag kan sukta så efter det ibland. Nostalgitrippar här och nu...
I Oslo är saker och ting dyrt, det vet man. Därför hade jag packat med mig kylväskor med fryst kött (hur skulle det gå för mig annars?!) och även öl så det räcker över sommarn. HUR skulle det gå för mig annars, när den gyldene dryckens pris är ekvivalent med oljan. Ungefär. Urfattig hade jag blivit. Hur eller hur ser de norska tullmyndigheterna inte med blida ögon på min packning. De kallar det smuggel. Galimatias säger jag. Hursomhelst blir jag givetvis invinkad för tull. Shit, shit dags att ordna upp sig och verka rekorderlig. Här lär det inte uppskattas att man nynnar med till dödselectro.
Därför satte jag på, vad som kom att bli kvällen tune: Stealers Wheel – Stuck In The Middle With You
Jag släpps förbi utan genomrotning av bagage. Utan tvekan tack vare mitt delikata musikval. Med det kunde jag köra sista biten till Norges huvudstad och rulla in vid den glittrande viken med ett brett leende på läpparna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar