Mindre konstigt, mer gott del 1 - Singapore

Att få komma ifrån det filippinska köket och anlända till Singapore var som om smaklökarna fick komma till Disneyland. Med centralstimulantia som matsäck. Och med Farbror Joakim som sugar daddy. Eller riktigt så var det inte, det var en smärre chock för plånboken att möta prissättningen jämfört med Filippinerna, där allting i princip är gratis.

Vi landade sent, åkte till Deborah, som så snällt skulle inhysa oss i den lägenhet hon delar med ett gäng tjejer. Passande nog var de borta de dagar Melina och jag var där. Vi fick ett rum alldeles för oss själva, jackpot! Singapore och denna boendesituation kom som en skänk från ovan, ett fantastiskt miljöombyte från det mer...spartanska Filippinerna. Väl hos Debby blev det lite gott häng, för att sen stupa i säng.

Dag ett: Vi ska göra stan. Testar en pancake sandwich med chunky jordnötssmör emellan. Testar en bit kanderat fläsk. Bägge dessa två saker är mumsiga på ett perverst sätt. Det börjar ösregna, så vi beger oss hem för att stassa om. På kvällen har vi bord på Iggy's. Kommer ta detta besök lite mer ingående i ett kommande inlägg. Det var gott. Så mycket kan jag säga.

Efteråt: Nattklubb och sent i säng

Dagen efter: Upp och hoppa för här ska ätas! Först ut är den Singaporianska klassikern Chili Crab. Det är hett, kladdigt, smörigt, stänkigt men förbannat gott.

Frukost

Denna krabba inmundigades i Chinatown, så vi spatserade vidare, småsugna på något sött efter den aromatiska krabban. Varmt var det också. Valet blev sålunda glass. Jordgubbsglass i ett färgglatt sötebröd. Återigen, perverst måhända men smaskens.

Tar glassandwich till en helt ny nivå

Väl klara med Chinatown tog vi oss till Little India. Det skulle vara bra hade vi hört. Det var det inte. Stökigt, kaosartat och smutsigt jämfört med annars så rena Singapore. Antar att det i och för sig var rätt naturtroget då. Men inte ens vår indiska lunch var bra. Vindaloo, som jag har hört ska vara hett, var inte särskilt hett. Det enda som var gott var deras Raita. Vi begav istället mot skrytbyggenas skrytbyggen i stan. Marina Bay Sands. Där unnade vi oss en liten styrketår i form av Espresso Martini samt Bellini. Det gick an.

It's a hard knock life

Middag blev inne på nämnda Marina Bay Sands. Detta i form av Xialongbao, en sorts dumplings på Din Tai Fung. Det blev fläsk och krabba för min del.

Decisions, decisions...

Liten hyllningsreferens: IT'S GOOD FOR YOU!

Mot kvällningen sammanstrålar vi med Debby för en drink på Raffles Hotel där Singapore Sling uppfanns.

Välja alla kanske?

Massa godsaker i ett glas för att dölja spritsmaken för damerna.

Det var orsaken till drinkens uppkomst.

Vackert av gentlemännen får man säga.

På Raffles får man jordnötter till drinken.

Dess skal skall kastas på golvet.

Annars...

Avrundning på en rooftop bar med en drink, tjock och saggig med maräng på topp, vid namn Gummy Bear. Den var ingen höjdare. Baren var dock det.

Sista dagen påbörjas med en brunch på db Bistro, även det på Marina Bay Sands. Burgare och mimosas blev det.

Min: Burgare med Morbier, ruccola, lökmarmelad och fläskconfit

Melinas: Parmesanbröd, frisé, och fylld burgare med brässerade

short ribs och Foie Gras. Så hemskt...

En promenad senare var det dags för glass! På Cold Stone creamary sjunger de Lady Gaga och kastar upp ens egen valda smakmix upp i luften för att sen slå ihop det. Gott.

Något sött efter maten?

Till sist hade vi fått tips om att dra till Newton Circus Hawkers. Ett ställe med massa olika matstånd. Vårt val föll på en karismatisk kvinna som ständigt tryckte på att hon vunnit massa priser. Vi tog henne, åt en BBQ stingray och en Black Pepper Crab. Den senare skiljde sig mycket från Chili Crab, mest gällande sötman. Det var bra. Men bäst på stället var popiah, ungefär som en ofriterad pad thai-vårrulle. Den tunnaste crêpen nånsin, penslad med tamarindsås, fylld med böngroddar, confiterad lök, krispig sallat, hackat hårdkokt ägg, räkor och krossade jordnötter. Svingott!

Summa summarum, Singapore är en sjuhelvetes bra matstad. Ja, stad överlag. Dra dit.

Tunes: Tom Waits – Singapore