Berthssons Bestyr: Weird Shit from the Philippines - Eller en berg- och dalbanefärd för gommen. Del 1/3

I slutet av januari åkte jag, med två nära vänner, Jonas & Melina på utflykt till Filippinerna för seriösa och djupgående distansstudier. Detta var enda syftet med resan. Lovar.

I två månader skulle vi trippa runt lite här och var. Utan någon sorts aning om hur det Filippinska köket såg ut, såg vi med spänning fram emot deras käk. Vi hade googlat några specialiteter sen innan. Hund fanns tydligen på menyerna. Spännande.

Första kvällen, nyincheckade på ett hotell värdigt shejker, sätter vi oss i deras lounge/restobar(dom har en viss förkärlek till förkortningar). Där ser vi att de har

Hajfenssoppa

Sköldpaddssoppa

på menyn. Vi kan, efter denna möjligtvis smått omoraliska förtäring, konstatera att gott att ha dessa mytomspunna rätter smakade. Eller, gott var det ju inte. Hajfenssoppan smakade bara brosk och var oaptitligt slemmig. Sköldpaddssoppan var det bara ben i en buljong med ytterst lite kött på. Inte jättegott, behövde kryddning och salt, smakade mest gammalt, segt ris och ungefär som om man hade kokat gammalt nötkött på ben i bara vatten. Ovärt.

Typisk fiskrätt. Milkfish med tofu och black beans

Var faktiskt inte helt dumt. Ser fördjävligt ut dock.

På Filippinerna älskar de sin kokosvinäger. Den, tillsammans med soya, i stora mängder kunde rädda de mest trasiga idéer till maträtter. Ett ypperligt exempel på detta är:

Tamilok

En sorts larv/mask som bor i multna trästockar. Dessa letas upp, dras ut och läggs i vatten för att hållas levande. När man köper dem får man dem i en påse med just kokosvinägern med chili i och man får tillsägelse om att vänta en stund. Detta för att larverna ska tillagas lite lätt i vinägern.

Efter sagda stund sätter vi, oss tappra grabbar, utanför Underground River, och stoppar i oss dessa maskar. Det var faktiskt inte så illa som det låter. Med en konsistens liknande ostron och kokosvinägern som tar nästan all smak så gick det ned relativt lätt.

Det hjälpte med en macho hot sauce efter! UFC for the win!

Durian

är en av många konstiga frukter som Filippinerna har att erbjuda. SUPERsöt, luktar vedervärdigt lite som gammal ost och svett(vissa ställen i Singapore har durianförbud. Jepp.). Smaken är som en blandning av just ost, banan och mango. Hyffsat gott första tuggan, oätligt resten. Den gavs bort till en lycklig grabb.

Vi hittade en restaurang som kryddade sin egna rom. 10 olika sorter.

Med omåttligt engagemang testade vi alla. Det var gott.

Grilled fish kan bli lite vad som helst.

Här blev en Red Snapper förvandlad till kol.

Vedervärdig frukost.

I Boracay var det lite mer turistigt, öppnade för lite bättre möjligheter till lite bättre mat.

Tigerräkor & Langoustiner

Presentabel size

Flottigt, grisigt, gott.

Det var för övrigt Happy Hour. Det blev Grov Grogg som måltidsdryck.

Vanärad tonfisk och blue marlin var mer regel än undantag när vi beställde dem grillade. De körde firrarna på elden så hårt att det lika gärna kunde varit well-papp. Istället åt vi snacks.

Filippinarnas favoritsnack: Balut

Ankägg med halvutvecklat foster och toppat med chilivinäger.

Smakade mest kokt äggula. Och chilivinäger. Såklart.

Det finns några saker som utmärker det Filippinska köket.

1. De använder knappt något salt. Hemska tanke. Hemska upplevelse.
2. Det mesta går att få Sizzling. Med andra ord att huvudråvaran kommer ut på en rykande het gjutjärnstallrik. Alltså har, till exempel köttet, noll och nada saftighet.
3. De använder calamansi till allt. Det var faktiskt en bra grej. Denna lilla, gröna citrusfrukt är en hybrid av lime och mandarin med sjuhelvetes mycket kärnor. Väldigt god och gjorde sitt i de flesta rätter. Användes med fördel i alla möjliga drinkar.

Typexempel på Sizzling Blue Marlin.

De tänker på damerna iallafall.

Vi hittade ett riktigt bra sushiställe i Boracay. Det besöktes flera gånger och vi blev alltid lika nöjda.

Sushibåt till frulle.

Filippinarna gillar sina grisar. De äter friterad svål som snacks, gott. De äter helfriterad grisfot. Inte alls gott, speciellt inte om man äter det som bakisfrukost. Hela munnen fick ett fetthölje för resten av dagen.En annan signaturrätt är Sisig, en gryta på grisöron, lite chili och deras ständigt varma gurka. Det är en fest i brosk och fett.

Sisig i filodegknyte. Friterat.

Isärdragen Catfish. Och sen friterad. Så klart.

Pyntet var gott, resten smakade frityrolja.

Som tur fanns det fina schweizare som hade öppnat en deli där vi kunde skaffa och en vettig frukost, inte bara toast och pulverkaffe. Där fick man snällt peka på vilka pålägg man ville ha och hur mycket. Vi var i la-la land.

Grov macka med skinka, salami och gruyere

Kaffe var inte heller lätt att hitta. Gott sådant då. Men vi hade inte riktigt förväntat oss det. MEN,

en stor, stark och god kaffe räddade min dag.

När vi kom till Dumaguete blev vi direkt omhändertagna av vår hostel-chef. Direkt den dagen vi kom var det BBQ på takterassen och Harold tog oss till marknaden.

Schyssta mängder yellowfin tuna.

Nöjd liga i väntan på grillen.

På tallrikarna: Tigerräkor, Tuna och Blue Marlin.

De tillagades korrekt.

Vi njöt, drack San Miguel och blev mätta.

Marang

En frukt som liknar durian i smaken men inte riktigt lika vidrigt doft. Något mer drag åt kolahållet i smaken med.

Förbannat mycket kärnor dock. Och för mycket överlag.

De har en väldigt god och fräsch rätt med färsk, rå tonfisk

Kinilaw

liknande Sydamerikas Ceviche, fast med kokosvinägern som tillagning och lök, vitlök, chili, calamansi och sallat som resterande ingredienser. Den föll oss väl i smaken och åts ofta och gärna.