Kött på benen

Min matlagningsfilosofi är inte skriven i sten. Jag är nämligen av den uppfattningen att, innan man förkastar något ska man testa det. Ett personlighetsdrag jag är väldigt stolt över är just min nyfikenhet.

Ett bra motto: Try it, you might like it!

Rökt älghjärta - bland det godaste jag vet.

Som pålägg på grovt bröd med pepparrotskräm eller torkat som snacks.

Under de senaste 4-5 åren har matlagningen vuxit fram till att bli något av det viktigaste i mitt liv. I paritet med kärlek har olika rätter tagit mig med storm. Mat som förr huvudsakligen var något som skulle göra mig mätt, har idag vuxit till något som ligger mig alldeles varmt om hjärtat. Under all tid där jag testat, prövat, experimenterat mig fram till vad som är gott har det funnits några som har gjort att mitt matlagningsfrö börjat gro. Den första inspirationen kommer, föga förvånande från min far. Han sköt, styckade och tillagade det kött vi dagligen åt. Sådde och skördade rotsaker och grönsaker från farmor och farfars land. Dessa råvaror har speglat mitt synsätt på mat och tillagning av komponenterna ända in till min märg. Mina favoriträtter idag, består fortfarande av en vild köttbit, potatis och sås. Sån är jag, en kött-och-potatis kille från Smålands djupaste skogar.

Harsadel från Gullabo med hasselbackspotatis

Men detta var inte den droppen som fick mig att bli helt såld på lagandet av maten. Den snubbe som, förutom pappa, gjorde mig ännu mer intresserad av matlagningskonsten är, kanske något klyschigt i dessa dagar, min namne Per Morberg. Men jag ville vara, göra och laga som han. Detta var när jag väl hade flyttat hemifrån till studenternas stad, Lund för att ligga vid universitet, för att läsa ekonomi. Där kom jag till underfund med att det inte är särskilt roligt att leva på råriven morot, bacon och pasta med ketchup. l och med Vad blir det för mat? började jag utforska alla tänkbara rätter med mina korridorkompisar, allra mest med Fredrik och Ia.

Värdparet vid nyårsfirandet